Saiko i Malmö

Erik Anderberg juni 2016.

Vad levererar en världskänd Malmökrog tre år efter att de vunnit pris för sin sushi? Mycket god och stilfull mat, men tanken naggar att de kan bättre.

Ibland händer det att ett namn är så bra att det helt enkelt måste göras något med det. Huruvida det var så i detta fallet kan jag inte svara på, men få kan ha yppat deras namn utan att tänka på en känd Hitchcock film. Tvisten är att ordet inte stavas Psycho, utan Saikō och är japanska och betyder nyskapande. Ba-dum-tisch. Det görs även klart för oss att att 2013 gick de och vann ”World Sushi Cup”. Jag vet inte ett dyft om den tävling, men bra för er! Tror jag.

Utanför står det trötta furumöbler, men vi äter inomhus. Vi tar några steg upp för att sätta oss vid de låga borden. Jag är alltid nere med skräddarsits, snopet nog är golvet urgröpt och det blir snarare som att sitta vid ett matbord utan ryggstöd på stolen. Det är helt ok med mig detta också. Vi blir inte mottagna med någon vidare glöd av personalen, men får ändå hjälp med att välja rätt. Gissningsvis byts menyn relativt ofta, så här går vi lite snabbt igenom vad vi fick.

Saikos sushi
Saikos sushi

Ser ni det där knytena till vänster i bakgrunden? De kallas för wontons. De är friterade och konsistensen påminner om rostad lök. Vad de hade ploppat i dem har jag tyvärr glömt bort, men goda var de. I förgrunden tronar några bitar maki. Den till vänster ser ut att vara en ”vanlig” gurk-avokado maki, men såsen ovanpå är en limekompott så syrlig och läcker att mina läppmuskler drog ihop sig samtidigt som mina smaklökar tinglade alltför nöjda. På högersidan har vi en svampvariant med en söt sojasås, även den fin, men inte lika minnesvärd.

Saikos sushi
Saikos sushi

De här två rackarna befinner sig i precis rätt fusion mellan sushi och svenska smaker. Ett ristorn som pyntats med puffad vete och krasse. Lite som ris krispies i sushiform, en spännande munkänsla.

Saikos gyoza
Saikos gyoza

Detta är gyoza, ett slags dumplings, eller degknyte om en vill försvenska det. De ligger på en bädd av shiitakesvamp. Jag får erkänna att jag inte riktigt förstod hur jag skulle äta det, så jag åt först gyozan och sen svampen, men den senare var lite slibbig konsistens på, så det hade nog passat att ta de samtidigt.

Saikos rabarbersorbet
Saikos rabarbersorbet

Sist men inte minst en rabarbersorbet med jordgubbsis. Sorbeten är så läcker och krämig att jag bara vill ha mer. Tyvärr är portionen är nästan försvinnande liten.

Saikō vet hur en sushi ska göras, levereras och avnjutas. Kalaset här ovan går på runt 500 riksdaler. Jag vet att somliga kommer tycka att priset inte är värt kvalitén, det har utvecklats flera bra sushiställe i Skåne sen 2013 som konkurrerar starkt. Det känns som att Saikō fastnat lite i tiden. Hela upplevelsen känns lite trött, som om det bara är en rutin där skärpan har trubbats av med åren. Det är synd, för visst kan de sin matkonst, frågan är om de utmanar sig själva i köket. Vi passar också på att utfärda en varning för toaletten där en uppstoppad räv är bosatt. Det är inte så fräscht.

Hemsida: SaikōFacebook
Adress: Sankt Knuts väg 7, 211 57 Malmö, Sverige

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterGoogle+0